Schlagwort-Archiv: Menschenbild

No somos guerreros natos. Sobre los requisitos psicosociales de la pacificación y la «aptitud para la guerra»

por Andreas Peglau[1]

 

(Se trata de una traducción automática deDeepL que no he revisado. Pido disculpas por los errores que seguramente contiene.)

pdf-Download

 

Desde que existe la humanidad…

«Se denomina guerra a un conflicto organizado y llevado a cabo con medios considerables, con armas y violencia, en el que participan colectivos que actúan de forma planificada. El objetivo de los colectivos participantes es imponer sus intereses. […] Los actos violentos que se producen para ello atacan de forma selectiva la integridad física de los individuos enemigos y provocan la muerte y lesiones». (Wikipedia)[2]

El filósofo griego Heráclito (circa 520 a. C. – 460 a. C.) dejó escrita la siguiente frase: «La guerra es el padre de todos».[3] En 1642, el filósofo inglés Thomas Hobbes escribió sobre la «guerra de todos contra todos» como estado original, como estado natural.[4] Casi 300 años más tarde, Sigmund Freud retomó otra frase de Hobbes y afirmó: «El hombre es un lobo para el hombre», una «bestia salvaje a la que le es ajena la piedad hacia los de su propia especie», basándose en una «hostilidad primaria» —es decir, innata y predeterminada— «de los seres humanos entre sí».[5]

Si fuera así, no tendríamos que preocuparnos por cómo surgen las guerras o qué intereses se defienden en ellas: simplemente está en nuestros genes… Esto significaría además que las guerras serían prácticamente inevitables a largo plazo. Y, en el mejor de los casos, solo se podrían evitar a costa de reprimir nuestra verdadera naturaleza, nuestra «disposición». Weiterlesen →

Chúng ta không phải là những chiến binh bẩm sinh. Về các điều kiện tâm lý xã hội của tính hòa bình và „khả năng chiến đấu“

của Andreas Peglau

 

(Tôi không thể kiểm tra văn bản được DeepL dịch tự động này. Tôi xin lỗi về những lỗi và sự không chính xác chắc chắn sẽ xuất hiện.)

pdf-Download

 

Kể từ khi loài người tồn tại …[1]

„Chiến tranh được định nghĩa là một cuộc xung đột có tổ chức, sử dụng vũ khí và bạo lực với quy mô lớn, với sự tham gia của các tập thể có kế hoạch. Mục tiêu của các tập thể tham gia là thực thi lợi ích của mình. […] Các hành vi bạo lực diễn ra trong chiến tranh nhằm tấn công có chủ đích vào sự toàn vẹn về thể chất của các cá nhân đối phương, dẫn đến tử vong và thương tích.“ Wikipedia[2]

Nhà triết học Hy Lạp cổ đại Heraclitus (khoảng 520 TCN – 460 TCN) đã để lại câu nói: „Chiến tranh là cha đẻ của tất cả.“[3] Năm 1642, nhà triết học người Anh Thomas Hobbes đã viết về „chiến tranh của tất cả chống lại tất cả“ như là trạng thái ban đầu, trạng thái tự nhiên. [4] Gần 300 năm sau, Sigmund Freud tiếp nối một câu nói khác của Hobbes và khẳng định: „Con người là sói của con người“, một „con thú hoang dã, không biết thương xót đồng loại“, dựa trên „sự thù địch cơ bản“ – tức là sự thù địch bẩm sinh, cố hữu – „của con người đối với nhau“. [5]

Nếu vậy, chúng ta không cần phải suy nghĩ về nguyên nhân dẫn đến chiến tranh hay lợi ích của ai được thực hiện trong chiến tranh: đó là bản năng của chúng ta… Điều đó cũng có nghĩa là chiến tranh khó có thể tránh khỏi trong dài hạn. Và nếu có thể, thì chỉ với cái giá là phải kìm nén bản chất thực sự, „bản năng“ của chúng ta. Weiterlesen →

Bizler doğuştan savaşçı değiliz. Barışçıllık ve “savaş yeteneği”nin psikososyal koşulları

Andreas Peglau

 

(DeepL tarafından otomatik olarak çevrilen bu metni kontrol edemedim. Bu nedenle metinde muhtemelen bulunan hatalar ve yanlışlıklar için özür dilerim.)

pdf-Download

 

 İnsanlar var olduğundan beri …[1]

“Savaş, planlı bir şekilde hareket eden kolektiflerin katıldığı, silah ve şiddet kullanılarak önemli kaynaklar harcanarak yürütülen organize bir çatışma olarak tanımlanır. Katılımcı kolektiflerin amacı, kendi çıkarlarını dayatmaktır. […] Bu amaçla gerçekleştirilen şiddet eylemleri, düşman bireylerin fiziksel bütünlüğüne yönelik olup, ölüm ve yaralanmalara yol açar.” Wikipedia[2]

Antik Yunan filozofu Herakleitos (yaklaşık MÖ 520 – MÖ 460) şu sözü söylemiştir: “Savaş, her şeyin babasıdır.”[3] 1642’de İngiliz filozof Thomas Hobbes, “herkesin herkese karşı savaşı”nı doğal bir durum olarak tanımlamıştır. [4] Yaklaşık 300 yıl sonra Sigmund Freud, Hobbes’un başka bir sözüne atıfta bulunarak “İnsan insanın kurdudur”, “kendi türünü koruma duygusundan yoksun vahşi bir canavardır” ve “insanların birbirlerine karşı ‘birincil’ – yani önceden belirlenmiş, doğuştan gelen – ”düşmanlığı“na dayanır” demiştir. [5]

Eğer durum böyleyse, savaşların nasıl çıktığını veya savaşlarda kimin çıkarlarının gerçekleştirildiğini düşünmemize gerek kalmaz: Bu, bir şekilde genlerimizde var… Bu ayrıca, savaşların uzun vadede neredeyse kaçınılmaz olduğu anlamına gelir. Ve eğer kaçınılmaz değilse, o zaman da ancak gerçek doğamızı, “yatkınlıklarımızı” bastırmak pahasına. Weiterlesen →

Nie jesteśmy urodzonymi wojownikami. O psychospołecznych przesłankach pokojowego nastawienia i „gotowości do wojny”

autor: Andreas Peglau

 

(Nie miałem możliwości sprawdzenia tego tekstu, który został automatycznie przetłumaczony przez DeepL. Przepraszam za ewentualne błędy i nieścisłości, które z pewnością się w nim znalazły).

pdf-Download

 

Odkąd istnieją ludzie…[1]

„Wojna to zorganizowany konflikt, w którym wykorzystuje się znaczne środki, broń i przemoc, a uczestniczą w nim działające zgodnie z planem grupy. Celem uczestniczących w nim grup jest przeforsowanie swoich interesów. […] Akty przemocy mające miejsce w tym kontekście są ukierunkowane na fizyczną integralność przeciwników i prowadzą do śmierci i obrażeń”. Wikipedia[2]

Starożytny grecki filozof Heraklit (ok. 520 p.n.e. – 460 p.n.e.) powiedział: „Wojna jest ojcem wszystkich”.[3] W 1642 roku angielski filozof Thomas Hobbes napisał o „wojnie wszystkich przeciwko wszystkim” jako o pierwotnym stanie natury. [4] Niecałe 300 lat później Sigmund Freud nawiązał do innego powiedzenia Hobbesa i stwierdził: „Człowiek jest wilkiem dla człowieka”, „dziką bestią, której obce jest oszczędzanie własnego gatunku”, opierając się na „pierwotnej” – czyli z góry ustalonej, wrodzonej – „wrogości ludzi wobec siebie nawzajem”. [5]

Gdyby tak było, nie musielibyśmy się zastanawiać, jak dochodzi do wojen lub czyje interesy są w nich realizowane: po prostu mamy to w genach… Oznaczałoby to również, że wojen nie da się uniknąć w dłuższej perspektywie. A jeśli już, to tylko za cenę stłumienia naszej prawdziwej natury, naszych „predyspozycji”. Weiterlesen →

Vi er ikke fødte krigere. Om psykosociale forudsætninger for fredselskende og »krigsførende«

af Andreas Peglau

 

(Jeg har ikke kunnet kontrollere denne tekst, som er automatisk oversat af DeepL. Jeg beklager de fejl og unøjagtigheder, der derfor helt sikkert vil forekomme.)

pdf-Download

 

Siden mennesket har eksisteret …[1]

 »Krig defineres som en organiseret konflikt, der udkæmpes med våben og vold ved hjælp af betydelige midler, og som involverer planlæggende kollektiver. De involverede kollektivers mål er at gennemtvinge deres interesser. […] De voldshandlinger, der finder sted i denne forbindelse, angriber målrettet modstandernes fysiske integritet og fører således til død og lemlæstelse.« Wikipedia[2]

Den antikke græske filosof Heraklit (ca. 520 f.Kr. – 460 f.Kr.) har efterladt os følgende citat: »Krigen er alles fader.«[3] I 1642 skrev den engelske filosof Thomas Hobbes om »alle mod alle-krigen« som den oprindelige, naturlige tilstand. [4] Knap 300 år senere tog Sigmund Freud udgangspunkt i et andet citat fra Hobbes og hævdede: »Mennesket er menneskets ulv«, et »vildt dyr, der ikke kender til skånsomhed over for sin egen art«, baseret på en ›primær‹ – altså forudbestemt, medfødt – »fjendtlighed mellem mennesker«. [5]

Hvis det var tilfældet, behøvede vi ikke at bekymre os om, hvordan krige opstår, eller hvis interesser der gennemføres i krige: Det ligger bare på en eller anden måde i vores gener … Det ville også betyde, at krige på lang sigt næppe kunne undgås. Og hvis overhovedet, så kun for prisen af at undertrykke vores sande natur, vores »anlæg«. Weiterlesen →

Ние не сме родени воини. За психосоциалните предпоставки за миролюбие и „военна годност“

от Андреас Пеглау

 

(Не успях да провери този текст, преведен автоматично от DeepL. Моля за извинение за грешките и неточностите, които със сигурност се съдържат в него.)

pdf-Download.

 

Откакто съществуват хората…[1]

„Война е организиран конфликт, в който се използват значителни средства, оръжия и насилие и в който участват колективи, действащи по план. Целта на участващите колективи е да наложат своите интереси. […] Насилието, което се извършва за тази цел, е насочено към физическата неприкосновеност на противниците и води до смърт и наранявания.“ Wikipedia[2]

От древногръцкия философ Хераклит (около 520 г. пр.н.е. – 460 г. пр.н.е.) е предадена следната мисъл: „Войната е баща на всички.“[3] През 1642 г. английският философ Томас Хобс пише за „войната на всички срещу всички“ като първоначално, естествено състояние. [4] Почти 300 години по-късно Зигмунд Фройд се позовава на друго изказване на Хобс и твърди: „Човекът е вълк за човека“, „диво животно, което не познава милосърдие към собствения си вид“, основаващо се на „първична“ – т.е. предопределена, вродена – „враждебност на хората един към друг“. [5]

Ако беше така, не бихме се замисляли как възникват войните или чии интереси се реализират във войните: просто е заложено в гените ни… Това би означавало също, че войните са почти неизбежни в дългосрочен план. А ако изобщо е възможно да се избегнат, то е само с цената на потискане на истинската ни природа, на „наклонностите“ ни. Weiterlesen →

Nejsme rození válečníci. O psychosociálních předpokladech mírumilovnosti a „válečné zdatnosti“

Andreas Peglau

 

(Tento text, který byl automaticky přeložen DeepL, jsem nemohl zkontrolovat. Omlouvám se za chyby a nepřesnosti, které se v něm jistě vyskytují.)

pdf-Download

 

Od počátku lidstva …[1]

„Válkou se rozumí organizovaný konflikt vedený za použití značných prostředků, zbraní a násilí, kterého se účastní plánovitě postupující kolektivy. Cílem zúčastněných kolektivů je prosadit své zájmy. […] K tomu dochází prostřednictvím násilných činů, které cíleně útočí na fyzickou integritu protivníků a vedou tak k úmrtí a zranění.“ Wikipedia[2]

Od starověkého řeckého filozofa Herakleita (cca 520 př. n. l. – 460 př. n. l.) se dochovala věta: „Válka je otcem všeho.“[3] V roce 1642 napsal anglický filozof Thomas Hobbes o „válce všech proti všem“ jako o původním, přirozeném stavu.[4] Téměř 300 let později navázal Sigmund Freud na jiný výrok Hobbesa a tvrdil: „Člověk je člověku vlkem“, „divokou šelmou, která nezná slitování se svým vlastním druhem“, založenou na „primární“ – tedy dané, vrozené – „nepřátelství lidí vůči sobě navzájem“. [5]

Kdyby tomu tak bylo, nemuseli bychom se zabývat tím, jak války vznikají nebo čí zájmy jsou ve válkách prosazovány: prostě to máme nějak v genech … To by také znamenalo, že války by se daly jen stěží trvale zabránit. A pokud vůbec, pak jen za cenu potlačení naší skutečné přirozenosti, našich „dispozic“. Weiterlesen →

Vi är inte födda krigare. Om psykosociala förutsättningar för fredlighet och ”krigsduglighet”

av Andreas Peglau

 

(Jag har inte kunnat kontrollera denna text, som är automatiskt översatt av DeepL. Jag ber om ursäkt för de fel och felaktigheter som säkert förekommer.)

pdf-Download

 

Sedan människan existerar …[1]

”Krig definieras som en organiserad konflikt som utkämpas med vapen och våld med hjälp av betydande resurser, där planerade kollektiva grupper deltar. Målet för de deltagande kollektiva grupperna är att genomdriva sina intressen. […] De våldshandlingar som äger rum i detta syfte riktar sig specifikt mot motståndarnas fysiska integritet och leder därmed till död och skador.” Wikipedia[2]

Den antika grekiska filosofen Herakleitos (cirka 520 f.Kr. – 460 f.Kr.) har lämnat efter sig följande citat: ”Kriget är allas fader.”[3] 1642 skrev den engelska filosofen Thomas Hobbes om ”alla mot alla-kriget” som ursprungligt, som ett naturtillstånd.[4] Knappt 300 år senare knöt Sigmund Freud an till ett annat citat av Hobbes och hävdade: ”Människan är människans varg”, en ”vild best som är främmande för att skona sin egen art”, baserat på en ”primär” – det vill säga given, medfödd – ”fientlighet mellan människor”. [5]

Om så vore fallet skulle vi inte behöva fundera över hur krig uppstår eller vems intressen som tillvaratas i krig: det ligger helt enkelt i våra gener … Det skulle dessutom innebära att krig på sikt knappast skulle kunna undvikas. Och om så skulle ske, skulle det bara vara till priset av att undertrycka vår sanna natur, våra ”anlag”. Weiterlesen →

Wij zijn geen geboren krijgers. Over psychosociale voorwaarden voor vredelievendheid en ‘oorlogsbekwaamheid’

door Andreas Peglau

 

(Dit artikel is een door mij niet gecontroleerde DeepL-vertaling van de originele tekst. Mijn excuses voor eventuele fouten of onnauwkeurigheden die hierdoor zijn ontstaan.)

pdf-Download

 

Sinds het bestaan van de mensheid …[1]

„Oorlog wordt gedefinieerd als een georganiseerd conflict dat met aanzienlijke middelen, wapens en geweld wordt gevoerd en waarbij collectieven betrokken zijn die volgens een plan te werk gaan. Het doel van de betrokken collectieven is hun belangen door te drukken. […] De gewelddadige acties die daarbij plaatsvinden, zijn gericht op de lichamelijke integriteit van tegenstanders en leiden zo tot dood en verwondingen.“ Wikipedia[2]

Van de oude Griekse filosoof Heraclitus (circa 520 v.Chr. – 460 v.Chr.) is de volgende uitspraak overgeleverd: ”Oorlog is de vader van alles.“ [3] In 1642 schreef de Engelse filosoof Thomas Hobbes over de “oorlog van allen tegen allen” als oorspronkelijke, natuurlijke toestand.[4] Bijna 300 jaar later sloot Sigmund Freud aan bij een andere uitspraak van Hobbes en beweerde: “De mens is een wolf voor de mens”, een “wilde beest, die geen genade kent voor zijn eigen soort”, gebaseerd op een ‘primaire’ – dat wil zeggen vooraf bepaalde, aangeboren – “vijandigheid van mensen tegenover elkaar”. [5]

Als dat zo zou zijn, zouden we ons geen zorgen hoeven te maken over hoe oorlogen ontstaan of wiens belangen in oorlogen worden behartigd: het zit gewoon in onze genen … Dat zou ook betekenen dat oorlogen op de lange termijn nauwelijks te vermijden zijn. En als dat al mogelijk is, dan alleen ten koste van het onderdrukken van onze ware aard, onze ‘aanleg’. Weiterlesen →

Não nascemos guerreiros. Sobre os pressupostos psicossociais da pacificidade e da “aptidão para a guerra”

por Andreas Peglau[1]

 

(Trata-se de uma tradução automática do DeepL, que não foi verificada por mim. Peço desculpas pelas erros que certamente estão presentes.)

pdf-Download


Desde que os seres humanos existem…

“Guerra é um conflito organizado e travado com o uso de meios consideráveis, armas e violência, no qual participam coletivos que agem de forma planejada. O objetivo dos coletivos envolvidos é impor seus interesses. […] Os atos de violência que ocorrem nesse contexto atacam deliberadamente a integridade física dos indivíduos adversários, causando morte e ferimentos.” (Wikipedia)[2]

O filósofo grego Heráclito (cerca de 520 a.C. – 460 a.C.) deixou-nos a seguinte frase: “A guerra é pai de todos.”[3] Em 1642, o filósofo inglês Thomas Hobbes escreveu sobre a “guerra de todos contra todos” como estado original, como estado natural. [4] Quase 300 anos depois, Sigmund Freud retomou outra frase de Hobbes e afirmou: “O homem é um lobo para o homem”, uma “fera selvagem, que desconhece a piedade para com a sua própria espécie”, com base numa “hostilidade primária” – ou seja, pré-determinada, inata – “dos homens uns para com os outros”.[5]

Se fosse assim, não precisaríamos nos preocupar com a origem das guerras ou com os interesses que elas defendem: isso estaria, de alguma forma, em nossos genes… Isso significaria também que as guerras seriam praticamente inevitáveis a longo prazo. E, se fossem evitadas, seria apenas ao preço de suprimir nossa verdadeira natureza, nossa “disposição”. Weiterlesen →